Det var inte ett lätt beslut. Inte för att det rådde oenighet — utan för att det vägde tungt.
Den 29 oktober 1994 beslutade föreningen att formellt anta Eduardo Madariaga som del av sitt namn. Sedan dess heter vi Föreningen Folkbildning för Frihet – Eduardo Madariaga.
Varför är ett namn så viktigt? För att det bär en berättelse. Det bär Eduardo — en chilensk exilant som kom till Sverige, fann gemenskap och glädje i föreningens arbete, och dog alldeles för tidigt. Det bär sorgen från mars 1988. Det bär löftet vi gav varandra: att hans engagemang inte skulle gå förlorat.
Varje gång vi skriver föreningens fulla namn påminner vi oss om varför vi gör det vi gör. Det är inte byråkrati. Det är minne. Det är tacksamhet.
Eduardo Madariaga. Välkommen hem i vårt namn — för alltid.