Det finns händelser som delar ett föreningsliv i ett före och ett efter. Den 8 mars 1988 var en sådan dag.
Eduardo Madariaga gick bort plötsligt.
Han var chilensk exilant och folkbildare. Han hade kommit till Sverige, hittat gemenskap i den lilla kretsen kring föreningen och blivit en av dess mest aktiva och älskade röster. Hans engagemang var genuint, hans närvaro omistlig.
Förlusten var total. Föreningen fattade beslutet att pausa verksamheten. Det gick inte att bara fortsätta som vanningst.
Men ur sorgen växte en beslutsamhet: Eduardo skulle inte glömmas. Vid årsmötet den 18 december 1988 beslutades att bilda en utbildningsfond i hans namn. Den 10 mars 1989 bildades Stiftelsen Eduardo Madariaga formellt — med uppdraget att stötta utbildning i hans anda.
Och 1994, vid ett historiskt möte, antogs hans namn som en permanent del av föreningens identitet. Vi heter inte bara Folkbildning för Frihet. Vi heter Föreningen Folkbildning för Frihet – Eduardo Madariaga.
Varje gång vi skriver det namnet hedrar vi honom.