Januari 1985. En grupp kursdeltagare från LOs folkhögskola Runö tar steget — bokstavligt talat. De reser till Chile.
Det var inte en turistresa. Chile var ett tyst land. Under Pinochet-regimen levde människor med rädslan inpräntad i vardagen. Yttrandefrihet var ett minne. Organisering var farligt. Att tänka fritt var en riskabel handling.
Deltagarna kom från folkbildningskursen hösten 1984 — femton veckor om utbildning och frihet i tredje världen. Men att läsa om förtryck och se det med egna ögon är två skilda saker.
Resan till Chile förvandlade abstrakta idéer om solidaritet till konkret handling. Det var inte längre möjligt att komma hem och göra ingenting. Och så föddes tanken på vad som skulle bli Föreningen Folkbildning för Frihet — grundad drygt ett år senare, den 6 december 1986.
Chile 1985. Det var där allt egentligen började.