Under 1990-talet blomstrade arbetet inom Föreningen folkbildning för frihet – Eduardo Madariaga. Tiden efter Pinochets fall var fortfarande en utmanande period för Chile och för exilchilenare som kämpade för att stödja sitt hemland och hålla kampen för frihet och rättvisa vid liv. I denna period formades både en förening och en stiftelse av föreningens medlemmar och vänner till Eduardo. Stiftelsen fick en central roll i att samla in pengar för att stötta oppositionella och demokratirörelsen i Chile, medan föreningen fokuserade på folkbildning i Stockholmsområdet.

Mångkulturell Midsommar – En Ny Svensk Tradition

En av de mest framträdande och omtyckta aktiviteterna som föreningen initierade under 90-talet var den mångkulturella midsommaraftonen på Runö folkhögskola. I samarbete med folkhögskolan arrangerades en midsommarfest som skulle bli något helt unikt – en mötesplats där traditionell svensk midsommar fick sällskap av kulturinslag från Latinamerika och många andra delar av världen.

Runös mångkulturella midsommarafton blev snabbt populär och lockade varje år människor från olika bakgrunder, ofta i en färgsprakande kombination av svensk folktradition och internationell kultur. Deltagare och grupper från Latinamerika och andra delar av världen bidrog med sång, dans och musik, som tillsammans skapade en festlig och inkluderande atmosfär. Besökarna kunde inte bara dansa runt midsommarstången och sjunga traditionella svenska visor, utan också njuta av en riklig variation av maträtter från olika kulturer – allt från empanadas till andra internationella delikatesser.

Denna tradition blev inte bara en kulturell manifestation utan också en påminnelse om att gemenskap och solidaritet kan övervinna nationella gränser. Här kunde folk mötas, skratta, dela erfarenheter och upptäcka nya kulturer, vilket gjorde Runös midsommarfirande till en uppskattad mötesplats och en symbol för mångfald i Sverige.

En Symbol för Solidaritet: Föreningens Fana

En annan viktig milstolpe för föreningen under 90-talet var införskaffandet av en fana – en symbol för gemenskapen och de värderingar som föreningen stod för. Nelson Salazar, en av föreningens medlemmar, tog fram ett förslag som presenterades och antogs vid ett möte på Runö 1995, hemma hos Anita och Göran. Fanan, som blev en färgrik representation av föreningens kamp och vision, bar både det symboliska arvet från chilenska exilrörelsen och det svenska engagemanget för folkbildning och rättvisa.

Denna fana var mer än bara ett emblem – den blev ett ständigt påminnelse om Eduardo Madariaga och hans engagemang för frihet och solidaritet. Fanan bars med stolthet på olika möten och manifestationer och förenade medlemmarna runt en gemensam symbol. Det var en stark signal om att kampen för frihet och rättvisa fortsatte, oavsett hur långt bort från Chile de befann sig.

Folkbildning för En Värld utan Gränser

Under 90-talet utvecklades föreningens folkbildningsverksamhet i Stockholmsområdet med ett alltmer mångkulturellt fokus. Verksamheten kom att omfatta diskussioner, föreläsningar och studiecirklar om demokrati, mänskliga rättigheter och social rättvisa. Föreningen blev en plattform för att samla människor som engagerade sig för att sprida kunskap och medvetenhet om olika globala frågor, där både svenska och latinamerikanska perspektiv fick utrymme.

Med de mångkulturella midsommarfesterna och folkbildningen skapade Föreningen folkbildning för frihet – Eduardo Madariaga en unik mötesplats där kulturer kunde korsas och förstärka varandra. Det var en tid av samhörighet, utbyte och ett stärkt engagemang för mänskliga rättigheter och global solidaritet. Tack vare föreningens insatser och mångfaldsinriktade aktiviteter blev 90-talet ett decennium där kampen för frihet och rättvisa fick nya uttryck, i en anda av kulturell gemenskap och folkbildning utan gränser.